Trauma och falskt själv: medberoende efter en narcissistisk förälder

Ett falskt själv, eller ”falskt jag”, är ett begrepp som ofta hör ihop med djupt trauma. Glappet mellan det ”falska självet” och det ”sanna jaget” kan påverka det känslomässiga välbefinnandet, förmågan att skapa äkta relationer och självbilden. I den här artikeln analyserar vi sambandet mellan falskt själv och trauma, orsakerna och följderna samt kopplingen till narcissistisk och känslomässig misshandel.

Vad är ett falskt själv eller ”fake self”?

Ett falskt själv är en anpassningsstrategi som vissa människor utvecklar som svar på fientliga eller traumatiserande miljöer, ofta redan i barndomen. Termen, som gjordes känd av psykoanalytikern Donald Winnicott, betecknar en skyddande fasad som individen använder för att dölja sitt verkliga jag. Det falska självet är med andra ord ett slags känslomässig mask som man tar på sig för att motsvara andras förväntningar, särskilt när man inte vågar visa sitt verkliga jag av rädsla för att bli avvisad, sårad eller bestraffad.

Till skillnad från det ”sanna jaget”, som är det äkta uttrycket för personligheten, känslorna och önskningarna, formas det falska självet av yttre tryck. Det visar sig som ett beteende anpassat efter andras förväntningar, sociala normer eller kraven i en relation präglad av överdriven kontroll. Den som har utvecklat ett falskt själv kan känna sig avskuren från sina egna behov och önskningar, ibland så till den grad att man inte längre vet vem man egentligen är.

Orsaker: trauma i barndomen bakom det falska självet

Det falska självet byggs i regel upp som ett svar på trauma under barndomen. Flera orsaker kan förklara hur det utvecklas, bland annat:

1. Familjemiljöer med övergrepp eller försummelse : Barn som växer upp i familjer där deras känslomässiga behov inte tillgodoses eller, ännu värre, där de utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, kan utveckla ett falskt själv för att skydda sig. De lär sig att anpassa sitt beteende för att undvika konflikter eller få ett minimum av gillande.
2. Relation till narcissistiska auktoriteter : Det falska självet kan också formas när ett barn fostras av en narcissistisk förälder eller en kontrollerande förälder. I en sådan relation värdesätts barnet inte för den det är, utan för hur väl det tillgodoser den andras behov. Det driver barnet att anpassa sig till ett ideal eller en bild som föräldern har bestämt.
3. Känslomässiga övergrepp eller manipulation : Destruktiva relationer, vare sig det gäller familjen, kärleken eller umgänget, är också en grogrund för ett falskt själv. Under trycket av känslomässig manipulation eller psykisk misshandel utvecklar de utsatta till slut beteenden som går ut på att blidka sin plågoande, samtidigt som de förnekar sitt eget lidande.

Falskt själv och trauma: sambandet

Sambandet mellan falskt själv och trauma är djupt rotat i psyket hos människor som har levt i traumatiserande situationer. När någon utsätts för övergrepp, särskilt i en nära relation (till en förälder eller en partner), lär hon sig mycket tidigt att trycka undan sina äkta känslor och böja sig för förövarens krav.

Den här försvarsmekanismen kan ta sig uttryck som dissociation mellan de verkliga känslorna och den bild individen visar upp för omvärlden. En person som utsätts för psykisk misshandel av en narcissist kan till exempel verka fullt fungerande och välanpassad bland andra, och samtidigt inombords vara sönderfrätt av ångest, rädsla och skuldkänslor. Det falska självet blir på så sätt ett skydd mot känslomässig smärta och avvisande.

Hur det falska självet påverkar livet

Att utveckla ett falskt själv får djupgående följder för hur en människa upplever sina relationer och förhållandet till sig själv. Bland de vanligaste följderna av ett falskt själv finns:

• Förlust av sig själv : Den som lever med ett falskt själv kan känna sig helt avskuren från sitt sanna jag. Den inre dissonansen kan leda till identitetsförvirring, en känsla av känslomässig tomhet och på sikt en oförmåga att verkligen lära känna sig själv.
• Svårigheter i relationer : Människor som har tagit på sig ett falskt själv har ofta svårt att skapa äkta och djupa relationer. De kan ha en känsla av att ständigt spela en roll, vilket gör det svårt att få uppriktiga och ömsesidigt givande band.
• Förstämningstillstånd och ångest : Att leva i en ständig dissonans mellan det falska självet och det sanna jaget kan skapa stor känslomässig nöd. Man kan drabbas av depression, ångest eller dissociativa störningar på grund av att det sanna jaget hela tiden trycks undan.
• Medberoende : Ofta blir den som utvecklar ett falskt själv beroende av andra för att kunna avgöra sitt eget värde. Man söker ständigt bekräftelse utifrån, eftersom man inte känner sig trygg nog att själv bekräfta sina känslor och önskningar. Ett medberoende till en narcissistisk förälder kan på så sätt följa med upp i vuxen ålder.

Falskt själv och narcissistisk misshandel: en destruktiv relation

En av de vanligaste formerna av falskt själv visar sig i destruktiva relationer med narcissistiska personer. En narcissist är ofta en känslomässig manipulatör som tvingar den utsatta att bete sig i enlighet med hans eller hennes förväntningar. Den här dominansprocessen får den utsatta att förneka sig själv för att tillgodose den andras egocentriska behov.

I en sådan relation är det falska självet ett sätt för den utsatta att överleva den destruktiva miljön. Med tiden kan anpassningen dock bli en fälla. Den utsatta börjar till slut tvivla på sin egen uppfattning av saker och ting och undrar ofta om det är hon själv som är orsaken till problemet. Det ständiga tvivlet förstärker skuldkänslorna, som är en nyckel till sambandet mellan falskt själv och trauma.

Slutsats

Ett falskt själv är en sammansatt försvarsmekanism som ofta har sitt ursprung i känslomässigt trauma eller narcissistisk misshandel. Till en början skyddar det mot smärta och lidande, men det kan leda till att du tappar kontakten med dig själv på djupet och får svårigheter i relationer på lång sikt. Att läka från det falska självet kräver att lidandet erkänns och ett grundligt arbete för att återknyta bandet till det sanna jaget.

Att förstå fenomenet och dess koppling till trauma är viktigt för dig som vill bygga upp dig själv igen efter år av anpassning till destruktiva miljöer. För många kräver läkningen inte bara att man återfår kontakten med sin verkliga identitet, utan också att man plockar isär de mekanismer av övergrepp som fick det falska självet att uppstå.