Megalomani och storhetsvansinne: orsaker, symtom och behandling

Megalomani är ett ord som används ofta. En megaloman är skrytsam, fåfäng och uppfylld av sig själv. Hos vissa människor är det här karaktärsdraget ganska problematiskt. Så hur ska man hantera en person med storhetsvansinne?

Vad är megalomani?

Inom psykiatrin definieras megalomani som ett psykiskt tillstånd där personen överskattar sin förmåga. Det leder till en vilja att hävda sig gentemot andra. Enklare uttryckt växer det fram en stark känsla av överlägsenhet. Vad är då en megaloman rent konkret? Jo, det är helt enkelt en person som lider av ett enormt överlägsenhetskomplex.

• Vanlig eller barnslig megalomani är ett starkt karaktärsdrag som kretsar kring stolthet, det som i vardagligt tal kallas hybris. Det syns i ordets ursprung: megalomani betyder storhetsvansinne, som definitionen i den franska ordboken Larousse visar.
• Megalomani med vanföreställningar betraktas inom psykoanalysen som ett tecken på psykisk sjukdom. Den utmärks av att personen helt har tappat kontakten med verkligheten. I den meningen ligger den nära det som utmärker en mytoman.

Vad är skillnaden mellan megalomani och narcissism?

Även om megalomani kan nå en viss grad av paranoia går den inte att likställa med narcissism. Också en narcissist har ett överdrivet begär efter andras beundran. Men bakom jakten på erkännande döljer sig ofta ett dåligt självförtroende hos personen. En megaloman har däremot helt enkelt en stark och felaktig övertygelse om sin egen överlägsenhet. Man kan säga att megalomanen har en falsk bild av sin verkliga kompetens, medan en narcissist är medveten om sina begränsningar.

Megalomani – är det en sjukdom?

Generellt kan man inte säga att megalomani är en sjukdom i sig. Den beskrivs snarare som ett karaktärsdrag hos en individ. Det är därför synonymen överlägsenhetskomplex ofta används för megalomani.

Det händer ändå att jakten på erkännande når en viss gräns. Om personen då inte lyckas tillfredsställa behovet kan det urarta i allvarliga psykiska störningar. Megalomani vid bipolär sjukdom är ett exempel på det, liksom schizofreni. I samtliga fall visar det sig hur allvarligt tillståndet är när personen blir en utpräglat toxisk person.

Vad orsakar megalomani och storhetsvansinne?

Psykologin har gjort det möjligt att urskilja de olika orsakerna till megalomani. Det ger vissa ledtrådar inför ett test som ska upptäcka megalomani hos en person. Här är de olika faktorerna:

• En psykisk störning under personens barndom kan hänga ihop med att tillståndet uppstår. Det kan vara en känslomässig konflikt eller en känslomässig chock. Efter den har personen utvecklat ett sätt att tänka som går ut på att framhäva sig själv. Det är alltså en form av självskydd.
• En särskild uppväxtmiljö. Det gäller framför allt barn som växer upp i privilegierade familjer. När barnets ego har smickrats sedan tidig ålder är det inte konstigt att uppfattningen om den egna förmågan i vissa fall påverkas.
• Orsaken kan också vara bipolär sjukdom. Det gäller särskilt megalomani med vanföreställningar, som är den farligaste formen. I sitt vansinne kan megalomanen förvandlas till en person som ägnar sig åt känslomässig manipulation.
• Narcissistisk personlighetsstörning kan också vara en faktor som leder fram till megalomani.

Vilka är symtomen på megalomani?

Megalomani kan ha olika symtom, men det främsta är att personen är uppfylld av sig själv. De övriga hänger mer eller mindre ihop med det. Här är några av dem:

• En tendens att övervärdera sig själv i allt och att nedvärdera andra.
• En ständig jakt på komplimanger, erkännande och ära.
• Personen ifrågasätter aldrig sina egna handlingar. Hen kommer aldrig att tala illa om sig själv eller ägna sig åt självkritik.
• Personen för oftast tillbaka samtalet till sig själv för att framhäva sig mitt i diskussionen.
• Personen visar upp ett högdraget och arrogant ansikte. Till det kommer ett djupt asocialt drag. Megalomanen är för bra för den här världen och för sin omgivning, ingen förtjänar hen.

Vilken behandling rekommenderas vid megalomani?

I allmänhet är det här draget bara ett symtom på en betydligt allvarligare sjuklig störning. Det krävs därför en kombination av olika behandlingar. Målet med behandlingen är att motverka att de så kallade maniska faserna håller i sig hos megalomanen, som då beter sig som en toxisk person.

Här är den kombination av behandlingar som används:

• Psykoterapeutisk behandling hos en psykiater eller psykolog.
• Läkemedelsbehandling med antidepressiva eller antipsykotiska läkemedel.

Hur bemöter man en narcissist eller en megaloman?

När du har en megaloman framför dig behöver du agera på ett visst sätt, precis som när du ska bemöta en narcissist. Det handlar om att skydda dig själv, men det kan i viss mån också hjälpa personen.

• Visa ditt gillande bara när det verkligen är förtjänat. Låt inte personen få bekräftelse på sin illusoriska värld.
• Tillåt dig att kritisera beteendet när det går över gränsen. Håll dig till beteendet och inte till personen. Undvik personangrepp.
• Var alltid på din vakt mot försöken till manipulation. Det skyddar dig mot en manipulativ person med narcissistiska drag.
• Förvänta dig ingenting av megalomanen. Hen fungerar inte enligt principen att ge och ta. Till skillnad från den som har ett messiaskomplex och ger för att få mer tillbaka, är megalomanen bara där för att ta emot.